Vilka delar har standarden SS‑EN 14181?
SS-EN 14181 är en europeisk standard, fastställd som svensk standard av SIS, som beskriver hur ett automatiskt mätsystem för emissioner kvalitetssäkras från installation och genom hela driften. Naturvårdsverket sammanfattar standarden i fyra delar: krav på mätinstrument (QAL1), kalibrering (QAL2), löpande kontroll under drift (QAL3) och årlig kontroll (AST).
QAL2 och AST är alltså enstaka tillfällen, med ett år eller mer emellan. QAL3 är det som visar att mätsystemet håller kvaliteten under tiden däremellan.
Var finns kraven på QAL3?
Standarden blir bindande genom svenska förordningar som kräver att utsläppskontrollen följer CEN-standarderEuropeiska standarder (EN) som utvecklas av CEN, Europeiska standardiseringskommittén. I Sverige fastställs de som svenska standarder med beteckningen SS-EN, till exempel SS-EN 14181..
Förordningen (2013:252) kräver kontinuerlig mätning av svaveldioxid, kväveoxider och stoft vid 100 MW eller mer, med vissa undantag. Kvalitetssäkringen av automatiska mätsystem och referensmätningarna för att kalibrera dem ska följa CEN-standarder. Mätsystemen ska minst en gång varje år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoder, och resultatet ska meddelas tillsynsmyndigheten.
Förordningen (2013:253) har samma konstruktion: CEN-standarder för kvalitetssäkring och kalibrering, och årlig kontroll av installation och funktion genom parallella mätningar.
Industriutsläppsförordningen (2013:250) har ingen egen bestämmelse om mätsystem. Kraven kommer då via BAT-slutsatserBAT betyder bästa tillgängliga teknik. BAT-slutsatser är EU-kommissionens beslut om bästa tillgängliga teknik i olika branscher, och de kan innehålla tillhörande utsläppsnivåer (BAT-AEL). I Sverige gäller utsläppsnivåerna som begränsningsvärden enligt industriutsläppsförordningen (2013:250), utöver tillståndet, och ska följas senast fyra år efter att slutsatserna har offentliggjorts. Teknikerna som beskrivs är inte obligatoriska om motsvarande miljöskydd nås på annat sätt. och tillståndet.
Anläggningar som betalar NOx-avgift har ett eget regelverk, NFS 2016:13, som gäller vid sidan av miljöbalkens regler. Där krävs löpande kontroll minst en gång per kalendermånad med egna gränser. QAL3 enligt SS-EN 14181 får användas för att uppfylla kravet, men föreskriftens gränser gäller ändå.
Naturvårdsverket påpekar att det som står som ”ska” i standarden ska följas, medan ”kan” och ”bör” inte är krav som följer av förordningarna.
Vad är QAL3?
Kärnan i QAL3 är återkommande noll- och spankontroller. Analysatorn får mäta nollgas och referensgas med känd halt, och resultatet jämförs med det förväntade värdet. Det som följs över tid är om nollpunkten och spanvärdet förskjuts, och om de håller sig stabila från gång till gång. Måttstocken är de egenskaper som bestämdes vid QAL1. Ett mätsystem kan alltså visa rimliga värden i kontrollrummet och ändå ha förskjutits mer än det som är tillåtet för det.
Resultaten dokumenteras vid varje kontroll och jämförs med de föregående, oftast i ett kontrolldiagram med en fastställd gräns för hur stor avvikelsen får vara. Det är jämförelsen över tid som gör att en gradvis förskjutning syns innan den blir ett problem.
Hur ofta kontrollerna ska göras styrs av standarden och av de föreskrifter som gäller för anläggningen. För anläggningar som betalar NOx-avgift är minimum en gång per kalendermånad. Vissa analysatorer kan göra noll- och spankontrollen automatiskt.
Vem ansvarar för vad?
Den som bedriver verksamheten ska fortlöpande planera och kontrollera den. Det ansvaret kan inte lämnas över till ett laboratorium eller en servicepart, men arbetet kan utföras av någon annan. För varje verksamhet ska det dessutom finnas en dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret, och rutiner för att kontrollera att utrustningen för drift och kontroll hålls i gott skick.
Ansvarar för QAL3 och för att QAL2 och AST blir gjorda. Utför vissa delar av AST. Ser till att underlaget finns och kan visas vid tillsyn.
Utför QAL2 och merparten av AST. Ackrediterat för de aktuella mätningarna.
Tar fram certifieringen (QAL1) och säljer instrument och reservdelar som fungerar som avsett. Installation och driftsättning görs oftast av en återförsäljare, enligt avtal.
Kan utföra service och underhåll, noll- och spankontroller, justeringar och dokumentation på verksamhetsutövarens uppdrag.
Kontrollerna görs, men ingen har fått uppgiften att följa resultaten och fatta beslut när något avviker. Det är precis därför kravet på dokumenterad ansvarsfördelning finns.
Vad händer när en kontroll avviker?
När en kontroll visar att gränsen har passerats ska orsaken utredas och mätsystemet justeras eller åtgärdas. Vad som gjordes, när och av vem dokumenteras.
Visar QAL3 att mätsystemet inte längre håller kvaliteten kan en ny QAL2 bli nödvändig. Standarden anger under vilka förutsättningar QAL2 ska utföras oftare än vart femte år.
För anläggningar som betalar NOx-avgift är reglerna skarpare. Där kallas spanpunkten referenspunkt. Mätutrustningen ska justeras senast när nollpunkts- eller referenspunktsavvikelsen överstiger 4,0 procent av referenspunktens halt, med undantag för avvikelser under 2,0 ppm för kväveoxider. Justeringen ska dokumenteras. Om gränsen överskrids är mätvärdena från perioden efter den senast godkända kontrollen inte giltiga. Naturvårdsverket rekommenderar därför att justera i tid, innan gränsen passeras, och att göra en ny kontroll direkt efter justeringen. Om justering behövs ofta kan det vara ett tecken på att instrumentet inte är tillräckligt bra.
Varför sitter felet inte alltid i analysatorn?
En avvikelse i kontrollen visar att något har ändrats, men inte var. Förskjutningen kan ha sin orsak tidigare i mätkedjan: ett läckage som släpper in falskluft, kondens i en kall punkt i mätgasledningen, en kylare eller ett filter i gasberedningen som inte fungerar som det ska.
Var referensgasen matas in avgör vilka delar av mätkedjan kontrollen omfattar. Matas den in vid analysatorn beror resultatet bara på analysatorn. Matas den in vid sonden passerar den också mätgasledningen och gasberedningen.
Därför börjar en utredning med hela mätkedjan och inte bara med analysatorn.
Läs om mätkedjan led för led →Vilket underlag behövs inför AST och tillsyn?
Verksamhetsutövaren ska dokumentera vilka krav som gäller, vilka metoder som används, mätutrustningens tekniska egenskaper, förhållandena vid mätningen, tid och plats, och resultaten. Dokumentationen ska sparas i fem år. Tillståndet kan kräva längre.
För QAL3 betyder det i praktiken: resultaten från varje noll- och spankontroll med de faktiskt avlästa värdena, inte bara ”OK”, justeringar med datum, service- och underhållsanteckningar, och resultaten från QAL2 och AST.
Ett samlat underlag gör det lättare att förbereda den årliga kontrollen och att svara när tillsynsmyndigheten frågar.
Så byggs den tekniska historiken upp →Hur kan ARKTEC hjälpa till med QAL3?
Artikeln utgår från SS-EN 14181:2014, Utsläpp och utomhusluft – Kvalitetssäkring av automatiska mätsystem, och Naturvårdsverkets vägledningar om stora förbränningsanläggningar, avfallsförbränning och mätutrustning för kväveoxidavgiften. Kraven finns bland annat i förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar, förordningen (2013:253) om förbränning av avfall, NFS 2016:13 och NFS 2021:6.
- SS-EN 14181:2014 (SIS) (öppnas i ny flik)
- Förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (öppnas i ny flik)
- Förordningen (2013:253) om förbränning av avfall (öppnas i ny flik)
- Industriutsläppsförordningen (2013:250) (öppnas i ny flik)
- NFS 2016:13 (Naturvårdsverket) (öppnas i ny flik)
- NFS 2021:6 (Naturvårdsverket) (öppnas i ny flik)
- Vägledning om stora förbränningsanläggningar (öppnas i ny flik)
- Vägledning om avfallsförbränning (öppnas i ny flik)
- Vägledning till NFS 2016:13 för verksamhetsutövare (öppnas i ny flik)
Artikeln handlar om gasanalysatorer i extraktiva mätsystem och är allmän information. Kraven för just er anläggning framgår av författningarna, ert tillstånd och själva standarden.